Du går miste om något om du bara tänker på konjak när du erinrar dig betjänten Bolt i Matador som frågar om sällskapet önskar konjak eller likör till kaffet.

Med undantag av Baileys har starksprit i allmänhet haft en tillbakagång sedan Matadortiden, medan konjak för länge sedan har uppnått kultstatus.

Titeln kan Norge ta åt sig äran av. Det franska konjakområdet, som ligger 465 km sydväst om Paris och 120 km norr om Bordeaux, var nämligen fram till 1100-talet primärt känt för sin saltproduktion samt sitt svaga vita vin gjort på druvorna Ugni Blanc, Colombard eller Folle Blanche som norrmännen flitigt började importera tillsammans med saltet. Det var startskottet för en kraftig utvidgning av vinfälten. Men vinet mådde inte bra av resorna vilket gav holländarna idén att destillera det. Inte en helt dum idé eftersom det då tog mindre plats. Själva destillationsprocessen kallade man att ”bränna vin” vilket på holländska blev ”Brandewijn”, och senare det vi i dag kallar för brandy.

Brandy destilleras bara en gång och kan komma från andra ställen i världen än Cognac. Det finns många bra historier om vem som kom på att dubbeldestillera konjak på 1500-talet. Den mest färgrika är nog den om riddaren Jacques de la Croix-Maron som i en mardröm mötte djävulen som ville koka honom. Det lyckades inte i den första omgången att ta livet av honom i drömmen. Ryktet säger att riddaren fick inspiration att destillera konjaken en extra gång.

Vad är det som gör konjak till världens bästa brandy? Det finns många orsaker – som exempelvis: Druvorna – och här är det fortfarande de tre första druvtyperna som används. De mognar sent och ger en låg alkoholhalt på ca 8-9 % vilket ger svaga vita viner, men som gör dem som skapta för dubbel destillation. Jorden – omkring byn Cognac ligger de fem vinområdena som levererar grundmaterialet nämligen druvorna. Marken skiljer sig mycket från vår och spänner från ett mycket högt kalkinnehåll till kalksten och slutligen lera. Kvaliteten är bättre ju närmre byn Cognac man är, vilket också kan avläsas på etiketterna på de finaste konjakmärkena. I rangordningen är det således: Grande-Champagne (13 766 ha) – Petite-Champagne (16 171 ha) – Borderies (4 160 ha) – Fins Bois (34 265 ha) och slutligen Bon Bois och Bois Ordinaires (19 979 ha).

Destillationen görs i stora kopparkittlar, ”Pot Stills”, som vi också känner till från Single Malt Whisky. Det första destillatet tar ca 8-10 timmar och ger en färglös vätska på ca 24-30 % alkohol. Nästa tar ca 12 timmar och ger en alkoholstyrka på ca 68-72 %. Från den sista destillationen använder man bara ”hjärtat” i den efterföljande lagringen. ”Huvudet och svansen” ingår nästa gång man gör en andra destillation.

Lagringen görs på 270-450 liter stora ekfat som är gjorda av trä från skogarna Troncais eller Limoges. Lagringen kan pågå från 4,5 år upp till 60 år. Dessa typer av ekträ är ganska porösa och förångar varje år ca 27 miljoner flaskor – det som man mycket poetiskt kallar för ”änglarnas andel”.

Blandningen – här har varje konjakshus sin egen ”Master Blender”, som med hjälp av konjak från flera årgångar, olika basdruvor och områden skapar de igenkännande märkesvarorna som vi känner till – samt kombinerar de helt speciella lyxutgåvorna.

Till blandningsprocessen blandningsprocessen blandningsprocessen blandningsprocessen hör också tillsättning av vatten så att vi kommer ned till de mer humana alkoholhalterna på 40-43 % eftersom styrkan som ursprungligen är ca 70 % inte reduceras mycket under själva fatlagringen.

Vad säger etiketten?

Etiketten avslöjar om konjaken kommer från en av de stora producenterna, som Remy Martin, Martell och Courvoisier – eller från en av de mindre. Den kan också säga något om hur gammal den yngsta delen av konjaken kan vara – och ofta är den yngsta delen mycket äldre än lagen föreskriver. Likväl kan det vara lite av en djungel att hitta rätt i eftersom många av husen använder sig av fantasifulla eleganta namn. Så här är priset oftast den enda indikatorn. De vanliga beteckningarna är:

• V.S. = Very Superior: minimum 4,5 år.
• V.S.O.P. = Very Superior Old Pale: minimum 4,5-6,5 år
• X.O./Napoléon/Hors d’Age/Vielle Réserve: minimum 6,5 år

Utöver det kan du se etiketter med namnet på ett av de fem vinområdena som levererar druvorna (se ovan). De är med ett enda undantag producerade av druvor från det område som nämns.